En forskningsgrupp studerade pälsdjur som för 50 000 år sedan delades av en bergskedja i två isolerade populationer. En population hamnade i kallt klimat (nordsluttning) och en i varmt klimat (sydsluttning). Forskarna dokumenterade förändringar i pälstjocklek över 500 generationer och jämförde detta med två konkurrerande förklaringsmodeller: Lamarcks teori om förvärvade egenskaper och Darwins teori om naturligt urval.

Forskarna ställde dessa två förklaringsmodeller mot varandra och bedömde deras förklaringskraft:

A. Lamarcks teori skulle förklara resultaten genom att djuren i kallt klimat medvetet sträckte på sin päls eller ansträngde sig för att få tjockare päls som respons på kylan, och att denna förvärvade egenskap sedan ärvdes direkt till avkomman, vilket skulle leda till gradvis ökning av pälstjocklek i varje generation.

B. Darwins teori förklarar att genetisk variation redan fanns i ursprungspopulationen (generation 0 hade redan individer med olika pälstjocklek-alleler), och att naturligt urval gynnade de individer med tjockare päls i kallt klimat och tunnare päls i varmt klimat, vilket syns genom den ökande överlevnadsfrekvensen (68%→91% respektive 71%→93%).

C. Den minskande genetiska variationen (42→31/32 alleler) stödjer Darwins teori eftersom naturligt urval sorterar bort de alleler som inte ger optimal anpassning till respektive klimat, medan Lamarcks teori skulle förutsäga oförändrad eller ökande variation eftersom nya egenskaper kontinuerligt skulle förvärvas.

D. Det faktum att förändringen tog 500 generationer och skedde gradvis (1,8→3,2 cm respektive 1,8→0,8 cm) stödjer Darwins teori om att evolution kräver både tid och ackumulerade små förändringar genom urval av redan existerande genetisk variation, snarare än Lamarcks idé om direkt förvärvade egenskaper som skulle ge snabbare förändringar inom få generationer.

Vilket eller vilka av följande påståenden är sanna?