Forskare jämförde två metoder för att ge bakterier förmågan att producera mänskligt insulin: Metod A (Genteknik år 1982) - bakterier fick insulingenen inopererad via plasmider och restriktionsenzymer, Metod B (Teoretisk naturlig evolution) - bakterier exponerades för insulinmolekyler i miljön under många generationer för att "utveckla" förmågan naturligt. Diagrammet visar resultaten efter olika tidsperioder.
| Tid | Metod A Genteknik (%) |
Metod B Naturlig evolution (%) |
Antal generationer |
Insulinmängd (mg/L) |
Metod |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 dag | 95 | 0 | ~70 | 850 | Restriktionsenzym + plasmid |
| 1 år | 96 | 0 | ~25 000 | 920 | Stabil genöverföring |
| 100 år | 96 | 0 | ~2,5 miljoner | 930 | Klon-populationer |
| 10 000 år | 96 | 0 | ~250 miljoner | 935 | - |
| 1 miljon år | 96 | 0 | ~25 miljarder | 940 | Teoretisk extrapolering |
Bedöm följande påståenden om genteknik jämfört med naturlig evolution:
A. Genteknik med restriktionsenzymer och plasmider möjliggör direkt överföring av
komplexa gener (som insulingenen med hundratals tripletter) mellan helt olika arter (människa→bakterie)
på 1 dag, vilket aldrig skulle kunna ske genom naturlig evolution eftersom bakterier inte har någon
evolutionär mekanism för att spontant utveckla en mänsklig gen genom mutationer.
B. Naturlig evolution kräver redan existerande genetisk variation och naturligt urval över
många generationer, och även efter 25 miljarder bakteriegenerationer (1 miljon år) kan bakterier inte
utveckla förmågan att producera mänskligt insulin eftersom den genetiska informationen för detta protein
helt enkelt inte finns i bakteriens DNA och inte kan uppstå genom slumpmässiga mutationer.
C. Moderna gentekniska verktyg som CRISPR/Cas9 (gensaxen, Nobelpris 2020) och
restriktionsenzymer (Nobelpris 1978) representerar en fundamental skillnad från alla naturliga evolutionära
processer eftersom de tillåter målstyrd, omedelbar DNA-modifiering som bypass:ar både mutationer, naturligt
urval och tidskravet på hundratusentals generationer.
D. Användningen av antibiotikaresistensgenen i plasmiden (för att selektera fram bakterier
som tagit upp insulingenen) visar hur genteknik kan kombinera olika gener från olika källor, vilket
demonstrerar genteknikens förmåga att skapa genetiska kombinationer som aldrig skulle uppstå naturligt
eftersom de tre generna (insulin, antibiotikaresistens, plasmid-DNA) kommer från olika organismer.
Vilket eller vilka av följande påståenden är sanna?